Status vecka 7+1

Jag började med Lergigan comp. Det gick liksom inte att kräkas varje dag och ligga helt utslagen. Igår kände jag mig som en ny människa! Fortfarande otroligt trött och liksom vagt illamående, men jag klarade av att dammsuga och vika lite tvätt, äta ordentligt och laga mat. Kräktes en gång av att öppna kylskåpet dock.

Det är inte det att vi har ett fruktansvärt smutsigt kylskåp eller så, men det är något med det som gör att jag, utan Lergigan i kroppen och även med Postafen, kräkts så fort jag öppnar det. Jag har bett min min skura det med klorin eller något ikväll, för så här kan vi ju inte ha det.

Överhuvudtaget så är jag extremt känslig för lukter av alla dess slag. Att sitta bredvid folk på bussen är det värsta. Alla luktar konstigt och illa. Hemma har jag doftljus tända nästan 24/7 eftersom jag inte klarar av rummens egna lukter. Även vårt tvättmedel har börjat lukta konstigt. Jag har till och med svårt för att ligga för nära min man eller sexåringen när vi gosar om kvällarna eftersom jag tycker att de luktar lite, lite märkligt, även om de båda är nyduschade och har rena tänder och kläder.

Morgnarna är faktiskt mysiga och ganska sköna nu. Jag tar en Postafen innan jag somnar, och sedan jag började med det har jag haft mycket lättare att sova om nätterna. Jag vaknar inte av illamående längre och när klockan väl ringer vid 06.20 är inte "usch vad jag mår illa" det första jag tänker längre. Jag mår fortfarande illa om morgnarna, men inte alls så farligt som förut.

Så gör jag frukost till sexåringen, tänder doftljus och vaknar till lite. De morgnar jag får i mig något direkt är de bästa, men oftast måste jag vänta tills sexåringen och mannen gett sig iväg till skola och arbete. Då är klockan runt 07.20 och jag går oftast och vilar igen efter en liten skål yoghurt. Eftersom jag behöver sova och Lergigan comp. håller mig vaken så väntar jag några timmar med att ta det, så att jag får lite extra sömn på förmiddagen. Annars klarar jag inte av dagen.

Idag skall jag vila extra mycket och dessutom försöka ta mig till affären. Sexåringen skall hem till en kompis efter skolan och hans mamma skjutsar sedan hem sexåringen till mig, vid sextiden eller så.

Jag har inte sagt till föräldrarna till sexåringens klasskompisar att jag är gravid, men de märker ju att det är något på gång. Jag är trött och sliten och inte ens i närheten av mitt glada, käcka jag. Dessutom skulle alla mammor ut och äta i går kväll och jag ville inte ljuga så jag sa helt enkelt (ungefär) som det var, att jag var för trött. Så jag gissar att vissa misstänker vad som pågår.

Jag berättar nog för dem samtidigt som vi berättar för sexåringen. Någon gång efter KUB, när vi sett att det faktiskt bor någon där i magen och sådär.