Igår när min man plockade in posten visade det sig att jag fått kallelse både till ultraljud (UL) och till träff med barnmorska (BM). De här breven var skickade direkt från St. Thomas och inte från min GP.
Så nu har jag en tid att träffa BM som jag fått genom min GP klockan 09.00 och en tid jag fått genom sjukhuset klockan 10.00 samma dag. Barnmorskorna arbetar på sjukhuset men har det som service att de sköter mycket av mödravården hos lokala GPs. När det börjar närma sig får jag väl gå förbi och fråga vilken tid jag skall komma.
UL fick jag också tid till, i början av november, då jag kommer att vara i vecka 12. Fortfarande inget ljud om KUB, men jag skall ringa och prata med dem idag.
Här gör man nästan alltid ett UL runt vecka 12 och ett runt vecka 20. Det är skönt att man gör ett så tidigt tycker jag, eftersom jag gärna vill se att allt ser bra ut innan vi berättar för omvärlden.
Och nu börjar det verkligen bli dags att berätta snart. Jag undrar om mammorna till sexåringens kompisar börjar tro att jag blivit missbrukare eller något. Alltid påsar under ögonen, risigt hår, samma kläder flera dagar i rad, lite förvirrad och allmänt otrevlig.
Jag har liksom "tappat"det där extra. Det som gör att man kan vara social och bli omtyckt. Den där delen av hjärnan som kommer ihåg små fakta som man kan ta upp vid nästa samtalstillfälle, som gör att man kan verka intresserad, som fortsätter samtal, som undviker pinsamma tystnader. Just nu är jag bara en trött klump som knappt orkar säga hej.
No comments:
Post a Comment