Mindre och mindre hemlisar

Dagarna flyter på som vanligt. Gästerna vi hade köpte bananer igår och idag dricker jag mjölk+banan+drickcholadpulver mixat och mår än så länge ganska bra. Nu har de åkt hem, tråkigt nog, men vi klarar oss någorlunda ändå.

Igår hade jag uppe en sida på datorn om att boka privat ultraljud eftersom jag känner att fler och fler börjar få reda på graviditeten och jag vill se så att det verkligen bor någon därinne.

Sexåringen kom och  la sig bredvid mig och började fråga varför jag tittade på sidan och plötsligt kände jag att jag inte kunde luras längre, eller avfärda det som "ingenting". Det känns konstigt när man bara är tre personer i en familj, att utesluta en, och vi försöker att alltid inkludera sexåringen och svara ärligt på hans frågor. Det är liksom något av det absolut mest grundläggande i vårt hushåll.

Så jag berättade för honom om graviditeten och hans reaktion var precis som väntat. Väldigt odramatisk och enkel. Han frågade hur länge jag haft den i magen och när den skulle komma. Han konstaterade att hans favoritgosedjur, som han brukar kalla sin son, skulle få en farbror eller faster och så erkände han att han helst vill ha en lillebror men att en lillasyster kunde vara roligt också. Så la han till att när de är små märker man ju inte om det är flickor eller pojkar, så det spelar inte så stor roll.

Sedan frågade jag om det var något som kändes jobbigt med det och då sa han att det är ju jobbigt när de skriker men det gör de ju inte hela tiden och då kan han gå in på sitt rum. Sedan började han prata om sitt tv-spel.

Så var det inte mer med det. På kvällen satt vi alla, jag och mannen och våra besökare, och pratade lite om ultraljud, KUB och NUPP, sexåringen satt och spelade dator och lyssnade med ett halvt öra. Då och då vände han sig om och frågade vad vi pratade om. Jag förklarade en gång att vi pratar om hur man kan kolla om bebisen mår bra i magen, och då frågade han "gör din det?", men annars har han inte tagit upp det. Som väntat, alltså.

Idag skall jag ut i omvärlden, så jag samlar kraft till att gå och duscha och klä på mig. Inte så himla lätt att duscha när man bara kan stå upp några minuter i taget, kan jag säga.