Optimistiska dagen

Det här inlägget skrev jag 01/10.

Idag var jag på motsvarande inskrivning. Jag fick träffa en läkare som var otroligt trevlig och som skulle informera mig om graviditet och sådär. Jag visste ju allt redan, men nu är jag i systemet i alla fall och inom en vecka skall jag få en kallelse till att träffa "min" barnmorska.

Även om han var trevlig så tyckte jag att han informerade väldigt vagt om det mesta, allt från KUB-tester och fostervattenprov till hälsa och kost. Men det kanske var för att jag redan gått igenom det en gång. "Ät inte rött kött som inte är genomstekt eller sallad utan att skölja den" var hans kostråd. Inte ett ord om ostar, farliga fiskar, gravad lax, vakuum-förpackat kallskuret eller koffein.

Down's syndrom beskrev han kort och hastigt som barn med inlärningssvårigheter som är "very friendly", ingenting om de olika graderna av utvecklingstörning, moderns ålder som riskfaktor eller andra sjukdomar som ofta kommer med DS. Efter hans korta beskrivning och en fråga om jag kunde tänka mig abort, fick jag sedan frågan om jag ville genomgå KUB-test.

Vi kollade blodtrycket och så fick jag väga mig. Jag har gått ner fem kilo sedan jag blev gravid och det kändes lite jobbigt, men det var likadant förra gången. Då började jag på 45 kg och rasade till 41 på några veckor. Jag tror inte att jag kommer att gå ner mer i vikt nu faktiskt. Mina postafen fungerar och jag får i mig mat om dagarna.

Överlag känns det som en mycket bra dag idag. Jag har haft energi att göra det lilla extra, gå till affären, diska undan och tvätta en omgång. Det känns som att en relativt normal vardag inte är alltför långt bort.