Sängen och jag

Det här inlägget skrev jag 29/09.

Usch vad jag hatar att vara sängliggande. Jag avskyr att ligga kvar i sängen när resten av familjen går upp och startar dagen och jag hatar verkligen att vara beroende av andra för att ta mig igenom dagen.

Att ligga och skrika på min man för att jag är hungrig, att inte kunna springa till affären själv, att inte kunna laga mat på ett rimligt sätt, att inte kunna gå runt och plocka, hjälpa sexåringen att städa, att inte orka vika tvätt eller göra någonting alls.

Jag hatar att behöva be min man göra alla tråkiga saker som att gå till affären, städa kylskåpet, lägga in handdukarna i rätt ordning, laga mat och städa. Han gör det ju gärna såklart.

Jag vill ha energi till att gå upp och fixa det, jag vill INTE ligga i sängen som en annan tjat-kärring och skrika ut vad som behöver göras, med en glasskål på magen och flottigt hår.

Sexåringen och min man gör allt som behöver göras och lite till. De plockar och städar och diskar och lagar mat och jag får mer och mer dåligt samvete för jag vill ju kunna göra alla de där sakerna.

Det är vad jag tänker mest på just nu.