Friday 2 November 2012

Varning för gnäll och kräk

Gårdagen alltså. Herregud.

Det började helt okej. Jag vaknade jättetidigt och sa hejdå till min man som är bortrest i helgen. Sexåringen vaknade och vi gick upp. Flera timmar tidigare än vanligt, för min del. Brödet var nästan slut och sexåringen fick det sista, förstås.

I förrgår frågade min man mig flera gånger om han skulle handla något mer innan han gav sig av, men jag mådde förhållandevis bra då och tänkte att "nej då, det fixar jag". Så ingen frukost fanns det till mig och dum som jag var väntade jag med att äta.

Efter några timmar lagade jag mina nudlar och åt och det gick ganska bra. Sedan gick det bara utför.

Vid lunchtid började jag kräkas och sedan dess har jag inte fått behålla någonting. Inte ens vatten eller Legigan. Så fort jag reste mig behövde jag kräkas, även om jag inte hade något i magen. Allt snurrade och jag var yr och ynklig.

Efter varje gång jag kräktes mådde jag okej i tio minuter, så då passade jag på att laga mat till sexåringen. På kvällen var jag mest bara ett tomt trött skal, men hade fortfarande inte varit i affären, så på något sätt, vältajmat med kräkningarna förstås, lyckades jag ta mig dit. Två gånger fick jag lämna min korg och springa ut och kräkas i en soptunna, men till slut kom jag hem, med det mesta jag skulle ha.

Vi gick och la oss och jag lyckades få i mig några sockerärtor som jag fick behålla. Låg så stilla jag bara kunde i sängen i tre timmar innan jag till slut somnade.

Den absolut värsta dagen hittills alltså. Det var så fruktansvärt, och naturligtvis inträffar det när jag är ensam med sexåringen.

Jag tror att det berodde på en kombination av saker. Framförallt för lite sömn. Går jag upp tidigt så mår jag skit, det slår aldrig fel. Sedan att jag inte åt bröd på morgonen eller drack oboy (mjölken tog slut), det gör jag annars varje morgon och det känns som en bra rejäl start. Något ordentligt i magen. Och sedan hade vi inte så mycket att äta hemma, och när jag verkligen kände att "jag måste äta något NU" så fanns det varken någon vettig mat eller någon som kunde handla åt mig.

En jävla skitdag, helt enkelt.

Idag får vi se hur det går. Jag har ätit två minibaguetter och druckit en kopp oboy. Och med oboy menar jag chokladpulver som egentligen skall blandas med varm mjölk och som mest bara klumpar sig i kall, men det är bättre än inget och det enda det går att få tag i här.

Nu ligger jag i sängen och hoppas på att inte kräkas. Sexåringen är hemma från skolan, det fanns inte minsta lilla chans att jag kunde ta honom till skolan imorse.

No comments:

Post a Comment