Vilken jävla dag

Fick träffa en ny barnmorska. Hemsk, var hon.

Hon tittade mig inte i ögonen en enda gång. Hon talade inte om några resultat för mig förrän jag frågade, och när hon svarade så svarade hon genom att sucka ljudligt, ge siffror och sedan säga ungefär "men det säger väl inte dig något ändå".

När jag lämnat urinprov och provsvaren inte var så bra så skällde hon i stort sett på mig, hon frågade bryskt varför jag inte hade kontaktat vården och "du måste väl ha känt någonting". Hon sa att det var allvarligt, att det kunde påverka barnet och att jag behövde kontakta läkare akut, men när jag frågade om hon kunde hjälpa mig svarade hon ordagrant "I can't do that, what are you talking about?" med otroligt otrevlig ton.

Jag ställde en fråga om sammandragningar och hon bara skakade på huvudet och mumlade något utan att titta upp från sina papper.

Hela upplevelsen var bara fruktansvärd, och jag är INTE den som annars lätt tar åt mig.

Sedan skulle jag boka en läkartid och de hade en 15.20 idag. Då är jag och hämtar S i skolan så jag sa att det var svårt och fanns det möjligtvis en annan tid? Men de verkade tycka att jag inte tog min åkomma på allvar för att jag inte kunde den tiden, och berättade för mig hur otroligt allvarligt det hela var och allt som kunde hända med en obehandlad infektion. Här började tårarna komma. Jag försökte förklara att jag är väldigt orolig och att jag naturligtvis gärna vill ha vård, men att jag inte han lämna min son vin för våg och att jag inte var säker på att jag kunde få tag i min man, eller om han skulle ha möjlighet att göra det.

Så kanske kunde de hjälpa mig att hitta en tid någon annanstans (vilket jag VET är genomförbart för andra receptionister har varit väldigt tillmötesgående tidigare), men nej. Det var den här tiden eller ingen tid som gällde.

Så strulade givetvis Js telefon just då. Men jag bokade tiden och gick hem som ett nervvrak. Till slut, 10 minuter innan jag behövt gå för att hämta S, fick jag äntligen tag i J och han kunde hämta i skolan så att jag kan gå till läkaren om en halvtimme.

Men jag är så fruktansvärt missnöjd att det inte är klokt.

Vecka 17 idag

Idag går jag in i vecka 17 och jag mår okej. Det är jobbigt att må illa och att sova så himla dåligt, få halsbränna och ha huvudvärk.

Men jag orkar med lite saker i alla fall. Jag orkar laga mat, om än enkel sådan, och jag orkar städa en del och i helgen har jag dessutom orkat julpynta lite. Det hade jag aldrig kunnat tro för några veckor sedan.

Vi har massor med mat och godsaker hemma som jag tycker jättemycket om och längtar efter att äta, men så fort jag skall ta mig en tugga säger det bara stopp och det enda jag kan få i mig är grekisk naturell yoghurt, tomater med salt och så knäckemackor med ost, vilket inte är så jätteroligt.

Magen växer och i övermorgon skall jag till min barnmorska igen, och jag hoppas att det blir lite mer givande den här gången. Drömmen hade ju varit att få lyssna på hjärtljud vid något tillfälla innan nästa ultraljud, för att höra så allting är bra innan jag med säkerhet kan känna Barnis röra sig. Ultraljudet är inte förrän om en månad, nämligen.

Men visst känner jag lite fladder då och då, framförallt när jag lagt mig ner på kvällen. På gott och ont. Det är trevligt, mysigt, häftigt och fantastiskt att känna Barnis där inne, men för en orolig mamma som mig är det också obehagligt de dagar jag inte känner något, även om jag vet att det är fullt normalt så här tidigt.

Jag kan inte ha mer än något par byxor längre, för alla andra trycker obekvämt på magen. Det känns lite absurt med tanke på att byxorna inte började bli obekväma förrän kring vecka 28 förra gången, och jag klarade mig med bara ett par mammabyxor och annars många av mina vanliga byxor genom hela graviditeten. Till förlossningen for jag i helt vanliga kläder. Ett långt linne, ett par grå byxor och en kofta.

Så blir det nog inte den här gången, och det känns ändå roligt. Att få vara gravid "på riktigt" med en mage som syns och allt. Tråkigt bara att behöva skaffa mammakläder, eftersom jag inte har någon ork.

Nu är klockan snart 12.00 och jag skall kravla mig ut ur sängen, ta en Lergigan, äta lite och sedan klä på mig och sminka mig i min takt, vilket innebär att jag precis kommer att vara färdig när det är dags att åka hämta S i skolan vid 14.30.