Det går framåt. Jag mår fysiskt sämre och mentalt bättre för varje dag som går. Det känns helt okej att må illa, för jag vet att det beror på att det lilla fröt växer som det ska.
Jag tror att det var någonstans i vecka 6 jag upptäckte graviditeten förra gången, och jag kände mig ungefär såhär. Men jag hade glömt hur orkeslös man blir, i hela kroppen. Idag var jag tvungen att samla kraft i över tio minuter för att orka ta ut min yoghurtskål till köket. Det kändes som det jobbigaste i världen.
Allting känns som ett stort jobbigt projekt, framförallt saker som att vika tvätt eller sortera papper. Jag blir trött bara av tanken.
Och så fryser jag. Hela tiden nästan. Igår när jag duschade hade jag riktigt hett vatten, men frös ändå och hade gåshud inne i duschen. Det kändes helt absurt.
No comments:
Post a Comment