JAG ÄR GRAVID!

Det är ju så.

När man talar om graviditet tidigt så kommer även prat om missfall direkt. När jag berättade för min man sa jag inte att "jag är gravid", jag sa "jag tog ett graviditetstest i morse och det visade svagt postivit". Jag sa inte "jag är gravid" eftersom jag tänkte att jag är gravid nu, men det vet man inte hur länge det varar. Hela tiden har jag haft den där känslan att när som helst kan det ta slut.

Det blev inget storslaget firande av den graviditet vi ändå längtat efter i några månader, för jag var osäker på om det egentligen var vettigt att fira. Tänk om?

Men en graviditet måste firas! Man måste få glädjas och skatta och känna sig lycklig och efter någon dag sjönk det in! Jag är gravid!

Vad som än händer, oavsett alla risker, hur tidigt det än är - så är jag gravid!

Här och nu och just precis denna minut så väntar jag barn. Det är någon som växer i mig, som har ett hjärta som skall börja slå i dagarna om det inte redan gjort det.

Och det är ju så otroligt häftigt! Det är underbart och roligt och fantastiskt och fenomenalt och jag har längtat och väntat och räknat och tänkt och hoppats och knappt vågat andas ibland i väntan på det här och nu är jag så lycklig!

Vi ska få en till son eller en dotter. Vi skall bli en tvåbarnsfamilj, sexåringen skall bli storebror. Vi skall ha en bebis. Det är så stort och så häftigt att jag tänker inte låta oro och rädsla komma i vägen för mitt firande!