Missfallsrisk

Vi har berättat om min graviditet för våra föräldrar och några av våra närmaste vänner. För mig var det inte självklart. Å ena sidan ville jag berätta för hela världen så fort jag fick ett till rosa streck på stickan, men samtidigt ville jag vänta.

Jag ville vänta till risken blev mindre. Risken för missfall. Risken att det inte blir något, att det inte går vägen, att jag bara är jag utan ett frö som växer. Risken att vi firade för tidigt.

Men vi valde att berätta i alla fall för vissa, vi valde att berätta för de som inte skulle dra sig undan om något gick fel, som inte skulle tycka att det blev en "jobbig situation" utan som skulle känna med oss. De som innerligt är glada för vår skull och som genuint skulle bli ledsna för oss om något hände. För man behöver stöd ibland. Man behöver hurrarop när saker går bra och någon att luta sig mot när det går sämre. Även om man bor en flygresa bort.

Jag hade gärna berättat för fler, men vi skall vänta så länge det går. Jag kan bara inte berätta för alla nu, även om jag önskat det. Jag vill inte att ett missfall skulle kännas som ett misslyckande, jag vill inte göra vänner och bekanta besvikna och behöva hantera deras känslor utöver mina egna.

Det är dumt. Det är dumt att inte fler berättar om avbrutna graviditeter, för det är det enda sättet att få bort tabun kring missfall. Det är inget misslyckande att drabbas av missfall. Det är jobbigt, en personlig sorg och det innebär stor oro. Det känns orättvis och obehagligt och ledsamt, men det är något helt naturligt. Ingenting ovanligt, ingenting man kan styra över, ingenting skamligt eller pinsamt.

Jag borde ju inte strunta i att berätta om min graviditet för att jag är orolig över missfall. Jag är öppen med nästan allt annat i mitt liv och min magkänsla säger mig att jag skall berätta. Men det går bara inte.

Jag beundrar alla som är öppna med att de planerar barn, försöker, har lyckats och är gravida. Jag tycker att som talar öppet om infertilitet, hormoner, ägglossningar och menscyklar skall hyllas för att de gör andra mer insatta, får vissa att inse att de inte är ensamma och sakta men säkert skrapar bort lite av tabut kring kroppen, kvinnan och fertiliteten.

Men själv sitter jag här, med en hemlig blogg och fraser som "jag är bara lite trött" och "jag är inte så sugen på vin idag".