Stormvarning

Jag är fortfarande sängliggande. Det enda som i längden hjälper mot illamåendet är sömn, så jag sover så mycket jag kan.

Idag är sista dagen min mamma är här och jag undrar hur jag skall klara mig utan henne, men det får gå. I värsta fall får min man rycka in då och då. Jag klarade ju att komma upp och iväg till tentan, men så kräktes jag också efteråt.

Men jag får väl acceptera att jag kommer att kräkas mer nu, jag har ju hållit mig i sängen för att undvika det. Jag tänker att ju mer jag får i mig och lyckas behålla de här dagarna, desto bättre kommer jag att klara mig sedan när mamma inte kan hjälpa mig mer.

Igår åt jag en macka, en liten mandel-glass, en tomat- och mozzarellasallad, några potatisar och några salta kex. Och så dricker jag isvatten med lime så mycket jag kan, eftersom uttorkning kan göra saker värre.

Jag hade faktiskt glömt hur jobbigt det är, illamåendet, hur det påverkar humöret och kroppen och orken och allt. Jag kan knappt tänka ordentligt, inte skriva sammanhängande, inte ta tag i någonting. Men det är ju värt det, påminner jag mig själv.

Det har regnat rejält nu i två dagar, nästan utan uppehåll, och vi har en läcka. Det värsta är inte läckan i sig, utan tanken på hantverkare som kommer och går. Jag orkar egentligen inte, jag vill bara ligga här, ifred. Men läckan måste åtgärdas.

Det är stormvarning i stan, en kvinna har dött av fallande träd och det är översvämningar lite här och var. Det är lite kyligt överallt, inne, ute och på bussarna, och det är skönt. Frisk luft med regn och starka vindar är precis vad jag behöver för att kunna andas.