Lite störigt ändå

Jag kan irritera mig lite på mig själv ibland. Att jag gjorde mig av med alla bebissaker från när sexåringen var liten, framförallt kläderna.

Han hade massor av unisex-plagg och hur mycket kläder som helst. Många fina märkesplagg i alla möjliga storlekar som jag köpte i små butiker i Lund och Malmö. En tröja för 400:- som han kunde ha i tre veckor, ytterplagg som flera tusen som användes knappt en säsong, en sparkdräkt från Katvig som det fanns väntlista till!

Allting var i toppskick dessutom, eftersom sexåringen sällan blev smutsig när han var så liten. Ibland läckte blöjan och då och då kladdade han med maten, men överlag var han en väldigt ren bebis, med mycket få fläckar på kläderna.

Nu, däremot, smutsar han ner sig som sig bör.

Alla de kläderna skänkte vi och sålde vi allteftersom. Lika starkt som jag plötsligt började längta efter bebis, kände jag på den tiden att jag bara ville ha ett barn. Så det fanns ju ingen anledning att spara något.

Nu är jag inte den som skulle gå och köpa alldeles för dyra märkeskläder till en liten bebis längre, kanske för att jag inte längre känner att jag måste bevisa något och dessutom kommer jag inte att ha en massa tid att slå ihjäl genom att gå i affärer. Så lillebror eller lillasyster får enkla, praktiska plagg från de stora kedjorna, gissar jag. Men det hade varit roligt att ha kvar lite av det galna från 2006.