Jag mår lite bättre. Inte så bra att jag tycker jag behöver vara orolig, för illamåendet brusar upp med jämna mellanrum och jag är fortfarande en skugga av mig själv. Men sakta sakta börjar jag orka lite mer.
Igår lagade jag mat till alla tre! Okej att jag bara värmde laxen från dagen innan och gjorde en potatisgratäng som blev sådär, men som sexåringen i alla fall tyckte om, men jag lagade i alla fall mat, och vi satt och åt som en familj!
Och innan dess hade jag plockat undan, och jag kunde ensam ta hand om disken och sedan vika tvätt och under dagen gick jag till affären och sedan bytte jag glödlampor!
Det låter kanske som småsaker, men jag är så otroligt glad över det här! Det känns liksom som att balansen hemma börjar återställas lite, jag gör nytta och hela vardagen hänger inte längre på min man.
Jag hoppas att det håller i sig. Just idag vet jag inte hur det kommer att gå för jag har inte kommit upp ur sängen ännu. Man och barn går upp vid 06.30 och går hemifrån en halvtimme eller 45 minuter senare och då brukar jag somna om och sova till 11.00, men idag lyckades jag inte somna om, trots att jag är hur trött som helst, så jag har mest bara legat och mått ganska illa.
Förhoppningsvis blir det bra av lite mat i magen och tröttheten är jag ju van vid, vid det här laget.
Imorgon skall jag träffa min barnmorska för första gången och jag hoppas att det blir läge att prata om min förlossningsrädsla.
No comments:
Post a Comment